Paintball is a strategy game and can be played in various ways. The most common way though is the “robbery of the flag” game in which all players are divided into two teams with separate bases and base flags. The team that first finds the opposite base and steals the flag is the winner. If this does not occur during one set of ten minutes the team with the majority of members “alive” wins. All players wear facemasks and carry weapons with jelly balls the size as grapes as ammunition.

In this work paintball represents war, quite naturally indeed, but there are of course other dimensions as research about how a modern young Scandinavian man responses to this game. It is a GAME but the feelings and reactions the game awakens in the players and audience are strongly related to those in war. All boys and men seem to know about the rules, the behaviour, the pattern…

The title Good Boys relates to the issue of the “bad man” versus “good man” and asks of course also “what makes a good man evil”? Why does a nice educated boy ( they all are…) love the game of war?

I’m intending to continue with this subject at a later point by documenting women playing the same game.

Funderingar kring mans och kvinnoroller, hjälterollen, krig …

Är det bara en slump att män är soldater och inte kvinnor? Nej det är ju klart att det inte är en slump. MÄN skall vara HJÄLTAR. Och hjältar är tex soldater, krigare, astronauter, vetenskapsmän, företagsmän, miljonärer mm mm…Helena har avbildat flera av dessa hjälteroller men med kvinnan som aktör. I hennes bilder är alltså mannen utbytt mot kvinnan. Hon har förändrat historieskrivningen med en enkel manöver. SWOP. By swopping.

Frågan kvarstår: om kvinnan hade varit hjälten i vårt universum hade våra liv då sett annorlunda ut? Skulle samhället vara likt sig? Skulle rättvisa mellan olika människor existera?

Eller skulle vi sitta i en liknande båt som nu? Starkast och ”smartast” vinner? Först till stacken? The survival of the fittest…

Skulle vi diskutera våra respektive könsroller som vi gör nu? Skulle vi vara olika? Frågan är rätt svart vit och skapar säkerligen bara bråk så som kvinna föreslår jag att den inte är egentligen värd att diskuteras. Istället borde vi ta detta i beaktande och ändra på saker o ting som de ser ut nu. Så vi kvinnor och män som skall bli föräldrar har t ex ett stort ansvar. Genom att ha läst litteratur om t ex mansrollen som soldat mm märker man tydligt hur viktigt förhållandet mellan barn och förälder är. Barn ser upp till sina föräldrar, dessa är barnens förebilder och barnet vill ha uppskattning. Och då måste vi som vuxna rena oss från gamla roller och normer. Vi kan inte acceptera krig. Vi får inte helt enkelt. Det är inte rätt att skicka med eller utan tvång unga män i krig. Det löser inget. Det är en ond cirkel. Vi vet det.

Behöver vi försvara oss genom att visa vad vi kan klara av och med hur starka och kraftfulla vi är? Finns det inget annat sätt? En annan metod?

För att återgå till kvinnan som soldat, som hjälte. Man kan fråga sig om det finns kvinnliga hjältar och hurdana och vilka dom i så fall är. Här finns ju givetvis olika synpunkter på vad en hjälte är, på samma sätt som då det gäller mannen som hjälte. I en idiotisk värld (som tyvärr är verklig) är hjälten förknippad med krig eller våld av något slag. Det finns även goda hjältar men dom beskrivs ofta som heliga…och dessa är ju givetvis förknippade med religion, som t ex Moder Teresa. Och visst var hon en hjälte, det kan man gott säga. Hon offrade sitt liv för fattiga och hjälpbehövande långt borta ifrån sitt hemland. Jessica Lynch är ett klassiskt exempel på den idiotiska världens hjältar, ja och för den delen lär hennes hjältedåd och bravader dessutom vara fiktiva. Min personliga synpunkt på vad en hjälte är rätt enkel; en eller flera personer som vågar trotsa samhällets sjuka normer och uttala sig, skapa förändring, hjälpa och inspirera andra att göra ändring på det som är ojämlikt, orättvist och fel.

I mitt projekt undersöks lek av krig, både mäns och kvinnors lek. Det absurda är att trots att de flesta män inte vill ha något att skaffa med våld och krig så leker de ändå gärna krig. Och de känner till krigets universella mönster. Vad jag än inte vet är om kvinnorna känner till dessa mönster och hur deras lek kommer att se ut som.

Männens beteende var väntat. Jag överraskades inte.

Jag är alltså vid det här laget oviss om hur kvinnorna kommer att bete sig trots att jag har vissa förväntningar och gissningar. Dom kan vara helt felaktiga. Jag tror att kvinnor planerar mer och kanske skrattar de mer åt hela saken, eventuellt försöker de härma män, färdiga roller ur t ex krigsfilmer mm, men med en rejäl glimt i ögat. Killarna gjorde det också men vid en närmare anblick verkar de allvarliga och på något sätt vana med rollen som krigare, soldat. Det känns som om att de inte ”spelar” en alltför främmande roll…eller är det bara jag pga mitt inlärda och inskränkta tankesätt som SER det så? Förvisso vill jag påstå att män är inlärda krigsmaskiner, vill de det eller inte. Att ”dessa kallblodiga soldat manér” skulle vara medfödda tror jag inte alls på. Det måste vara inlärt och det är ju rätt naturligt när man tänker på de förebilder små pojkar oftast har: patriarkerna, respektingivande farbröder, starka fäder och tuffa bröder osv osv…live or let die, liksom…och det är ju inte direkt någons fel. Anita Goldman behandlar temat i sin bok ”snäckans sång” rätt grundligt. Hon talar om mödrarna som skickar sina söner till krig. Stolta men sorgsna. Hur de inte vill släppa taget men gör det pga nationen? Men vad är nationen? Vem skall egentligen beskyddas, av vem och pga vem? Är nationen även ”kvinnan”, trots att det heter fädernelandet? Finland har en form av en kvinna, Sverige kallas Sveariket och Moder Svea mm. Männen som drar ut i krig skall skydda och försvara sina mödrar, hustrun, systrar och barn. Och sitt land naturligtvis. Kvinnor startar inte krig, säger Pia Maria Boethius. Man föds inte till soldat utan tränas till det säger Anita Goldman…

Män, unga killar, som vägrar gå i ”soldat skolan” straffas – av äldre män, av de respektingivande och auktoritära män som skall skydda nationen från ondo…det är inte klokt.

Hjälterollen handlar mycket om manlighet, att duga som man. Susan Faludi diskuterar i sin bok Ställd om manliga roller, om förhållandet far och son, kvinna – man. Det kommer fram att allting handlar om hierarki. Och om att visa makt naturligtvis. En nation måste vara maktfull och stark och gärna även utföra hjältedåd. Krigen som förloras och vinns bekostas med manligt blod och manliga hjärnor (det handlar inte bara om konkret krigsförning utan även om mäktiga företag som förser nationen med kunskap att övervinna andra). Något intressant som dyker upp är frågan om manlighet och hur den blir ifrågasatt om mannen vägrar göra som andra män, t ex gå ut i krig. Och denna manlighet verkar vara av en övervinnande karaktär. Manlighet framför allt, kosta vad det kosta vill. Man undrar om begreppet manlighet behöver fräschas till och moderniseras, utöver och vidare ifrån rollen som beskyddande, stark och god. Eller är det bara så att det ingår våldsamhet i manligheten?

Detta projekt handlar inte om krig. Projektet kommer inte att stoppa krig eller förändra världen. Genom en enkel jämförelse belyser jag problematiken i systemet – problemet som gör det möjligt för galna makthavare att få sin vilja igenom. Utöver den aspekten ställer jag också frågan om det finns någon njutning i krigsleken och vad den i så fall beror på? Det är något masochistiskt, orgastiskt njutningsfullt som reflekteras i ansiktena på spelarna…handlar det om den förbjudna frukten eller är det bara en tillfällighet?

Hur arbetet formas och byggs upp konkret återstår att ses…jag ser med spänning fram emot ”tjej spelet”.

Nämnas bör även att alla spelare är nordbor, vissa har gjort lumpen andra inte, någon är med i Amnesty och alla har så vitt jag vet rätt så ”rent mjöl i påsen”.

Fråga mig inte varför JAG är fascinerad av krig och elände. Det skall jag reda ut med min psykolog.