Ur Den rdhrigas dilemma

 

Jag bor i ett land dr alla vill bo i. En strm av folk kommer in i landet frn alla hll och kanter. Jag seglade hit med Silja Line frn Helsingfors. Efter det kte jag buss i 6 timmar. Mina knslor var blandade. Det var inte s att jag suktade...Men jag fick komma. Ingen stannade upp mig med misstroende blick. Jag satt inte flera timmar i tullen. Jag slapp frlggningar och byrkratiska handlingar. Mitt land skrev ur mej och det nya landet skrev in mej. That's it. Ltt som en pltt.

 

Det knns fel. Orttvist. Jag har inte anskt om ngot. nd fick jag en liten blgul bok och gratulationer till uppehllstillstnd. Och jag bara skrattade. Andra skulle grta. Gldjetrar.

 

Jag borde ka hem och ge min plats t ngon annan. Men det fungerar vl inte s.

 

Om vi alla odlade vr egna potatis och utbytte tjnster emot ekorrskinn och glasprlor skulle vi inte behva grnser. Emil och Marjatta skulle packa ihop sitt tlt och lasta grytor och familj i vagnar och smacka t hsten och kra ivg till Jylland eller Holland eller Schleswig Holsteinn och ingen skulle bry sig ett smack. S r det bara. Nu har vi grnser och poliser och kontrollsprrar.

 

Tyvrr...

 

Men nu r det s att jag ska bo hr ett tag. Och Emil fr grna flytta hem till mig om han s vill. Hoppas han fr lite av mina skattepengar fr jag ska frska f lite av hans. Sorry Emil.

 

Idag har jag feber tror jag. Skall kolla termometern. Jag brukar aldrig ha feber. Nej jag har ingen feber. Har bara ont i skallen och r allmnt hngig. That's it she said and glanced at me with a smile. Poor Elisabeth, she seems so tired. Give her a cookie and a glass of milk. That'll cure her.

 

Kaisa har aldrig feber. Hon vill ha feber. Hon vill bli ompysslad och omtyckt. Kaisa r en liten flicka i en vuxen mnniskas kropp som inte vill ta hand om sig sjlv. Hon vet att det r fel och drfr gr hon inget nummer av det hela. Hon knner sig lite vissen och upprepar orden life goes on och stand up for your rights och allt annat starkt hon kan komma p. P det sttet r hon vuxen. Hon ger inte upp. Hon str stark i solen som Stina i Nina Lassilas dikt om Stina och Pierre.

 

Nu har jag kt buss till och frn det hr djvla jobbet i ngra mnader. Det brjar vara trttsamt och rutinmssigt. Jag har brjat leka med tanken att faktiskt frska frestlla mig mitt liv om jag hade varit ngon annan. Lt oss sga t ex Anna Lunden. Jag kunde heta Anna Lunden och gilla badminton och sommarstugan. Som Anna Lunden skulle jag kanske inte rka varje dag. Jag skulle inte heller vara lika gnllig och bitchig som jag r nu. Som Anna Lunden skulle jag ta allt mycket lugnare. Jag skulle inte stressa ver vem jag r.

 

Anna Lunden sitter inte p bussen och hoppas att den skall krocka fr att hon vill bli ompysslad och ha ledigt. Anna Lunden vet att sdant tnkande r naivt och hon vet ocks att man kan d i en bilkrock. Anna Lunden skulle aldrig ens tnka i dom banorna. Fr Anna r mysig och ser mest framemot frmiddagsfikat p jobbet. Anna Lunden r skert mn om sin hlsa ocks. Hon gr nog p gym och trnar regelbundet. Spinning och pump och snt.

 

sch nu slutar jag. Jag fr ngest. Jag r vl jag d. En naiv arg okonditionerad opumpad skit.

 

Lste Paul Austers bok "illussioner". Den var fantastisk och man kan ju inte lsa hans bcker utan att bli inspirerad. Undrar vem det var som sade att litteratur och konst inte skulle finnas om vi var helt igenom lyckliga. Det hller jag verkligen med om. Det str mig bara att jag inte kan minnas var jag har lst det dr. Kanske det var Paul Coelho. Heter han ocks Paul? Vad r nu detta fr en Paulgrej?

 

Jag tror jag skall printta ut allt jag skrivit och strecka under allt jag gillar. Det lr inte ska bli mnga meningar. Jag r en envis skit. Jag har svrt att gilla det jag gr. Undrar om det beror p att jag r uppfostrad i ett land dr man inte skall ha fr hga tankar om sig sjlv.  

 

Det r rtt tungt det dr. Den enda bild jag sjlv gjort som jag rligt kan pst att r bra r en teckning som jag gjorde i frsta klass. Jag vann en tvling med den och den visades p tv. Den frestller en tjej som sitter p ngot som liknar en varg fast det antagligen skall frestlla en hst. Hon har ridstvlar och handskar p sig. Den r helt igenom absurd. Tjejen sitter dr p en varg och lipar och det r tydligen vr fr bjrken r grn och en blomma har slagit ut. Men dom stora trarna som rinner p hennes kind det fattar jag inte. Eller lipar hon fr att hon inte har rd med en riktig hst utan mste nja sig med en varg? Men den bilden den r jkligt fin. Jag borde stlla ut den. Och faktum r att jag har glmt nmna den p min meritlista.

 

Jag r sjuk. Jag har damp. Jag borde lggas in och paketeras ihop och glmmas bort. Senn skulle jag slppas ut fr att g omkring med risigt hr och stirra p folk. Jag skulle ge skumma lappar t vanliga mnniskor p bussen och prata med osynliga kompisar.