iden är människans största fiende, sade Zander. Snart skulle han komma att lämna sin kattkropp. Han skulle resa vidare. Men först var det något han måste berätta. Ni kan förstå och analysera ni människor, sade han. Men ni har glömt hur man upplever det som verkligen är viktigt här i livet.

 Det finns historier som människor sällan lyssnar till. Det handlar om vår rädsla inför det okända. Zander och många andra djur talar om hur människan lever i obalans med tiden. Hur vi glömt bort att följa vår egen rytm.

 

Zander och tiden är en sammanfattning av många års lyssnande. Emelie Cajsdotter vill i sin bok förmedla djurens erfarenheter som hon i sin tur fått dem genom sitt dagliga arbete med sjuka, döende eller missförstådda djur. Men också hennes friska vänner och en del andra av jordens arter har viktiga saker att säga.

Övrigt

 Tiden är människans största fiende, sade Zander. Snart skulle han komma att lämna sin kattkropp. Han skulle resa vidare. Men först var det något han måste berätta. Ni kan förstå och analysera ni människor, sade han. Men ni har glömt hur man upplever det som verkligen är viktigt här i livet.

"Zander och tiden" är en sammanfattning av många års lyssnande. Emelie Cajsdotter vill i sin bok förmedla djurens erfarenheter som hon i sin tur fått dem genom sitt dagliga arbete med sjuka, döende eller missförstådda djur. Men också hennes friska vänner och en del andra av jordens arter har viktiga saker att säga.

 

Berättelser utan ord

14.06.2002 14:13 | EMELIE CAJSDOTTER

 

Inte för att jag hade tänkt att skriva någon bok. Trettiotalet djur och dagarna fyllda av annat arbete var tillräckligt för mig. Man ska leva sina berättelser, tänkte jag. Inte skriva ner dem. Då visste jag inte att vissa historier lever sitt eget liv. Jag hade ingen aning om vilka utmaningar som väntade.

Jag ägnar mina dagar åt att kommunicera med djur och växter – via bilder, känslor, förnimmelser. Människor tillkallar mig när de behöver hjälp att bättre förstå sina djur och sin omvärld. Det handlar om att förmedla upplevelser, att dela samma tid. Men det handlar också om tystnad.

Hur förmedlar man en berättelse som saknar ord?

När jag var liten blev jag förälskad i en folkilsken ponny. Den ponnyn lärde mig vad kommunikation och samarbete egentligen kan innebära. Hon fick mig att släppa på mina försvar och logiska resonemang för att ge plats åt något mycket större. Hon gav mig mod att följa min egen väg. Kompromisslöst.

Min uppväxt var präglad av kontraster. Min far var ateist och forskare i matematik. När han oväntat dog uppfostrades jag till stor del av min mormor. Hon var synsk och kunde hela med bara händerna. De två var nära vänner.

På en bergstopp i Grönlands vildmarker bestämde jag mig till slut. Jag skulle följa mina drömmar.

Så kom det sig då att jag lämnade staden, för att leva undanskymd i skogen. För att bättre kunna lyssna.

Hör du, sade en av mina hästar häromdagen, hur varje cell av skogen andas som i ett enda andetag?

Nu kan jag inte längre leva utan närheten till naturen, skiftningarna i gräset, årstidernas växlingar.

Lyssnandet har med tiden blivit ett äventyr. Min något udda arbetsuppgift har tagit mig på resor världen över. Till möten med andra folkslag, traditioner och tidevarv. Nya Zeelands urskogar påminde mig om mitt eget ursprung. Om en tid då människan kommunicerande med allt levande genom tankeöverföring. Då ingen konflikt var möjlig. I det ögonblick det skapades en skillnad i tid och rum var kommunikationen bruten.

Någonstans i en öken i Mellanöstern mötte jag en man. Kom ihåg, sade han, att öknen behandlar alla lika. Öknen är ingenting annat än en reflektion av dig själv.

Det tycks mig som om djuren minns det människan har glömt. Om hur man uppskattar de små tingen, att leva utan fördömande. Då boken tog form väcktes också mina egna minnen till liv.

Kanske kan dessa berättelser vidröra någon annans.

 

EMELIE CAJSDOTTER

Titel: Zander och tiden – samtal med djur Förlag: Byggförlaget/Kultur