Om att inte vilja vara med: impulsiv text av nina lassila

 

Arbetet kom till ur ett medvetet frsk att arbeta impulsivt och intuitivt. Jag hade redan under en lngre period skrivit ner tankar och skissat scener p papper. Tankar och scener som rrde sig frn allt mellan himmel och jord men som nd vid en nrmare anblick hade ett samband. Bland annat utgick de flesta ifrn mig. Det r fr sig inget speciellt men jag har egentligen aldrig riktigt gjort ett arbete med ursprung I just mig. S jag bestmde mig fr att chansa och vara riktigt sjlvcentrerad fr en gangs skull. Och nu nr jag tanker p vad verket kommunicerar ser jag att det inte spelar ngon roll om det r sjlvcentrerat eller inte. Det r nd rtt s allmngiltiga frgestllningar som dyker upp. Existentiella, samhllspolitiska, nostalgiska och givetvis ven psykologiska.

Nr arbetet brjade p allvar bodde jag I en stor cool studio I Tallinn. Jag knde ingen och vdret var rtt dligt. Jag hade massor av tid. Och den dyrbara tiden anvnde jag till att koncentrera mig p allt sdant jag saknade eller ifrgasatte. Exemplevis frgan om varfr jag inte leker s mycket mer? Jag frskte genom att bygga en koja komma tillbaks till det tnkande jag hade som barn. Det fungerade inte ngot vidare. Och det r sorgligt. Jag funderade p dethr med grnser, bade fysiska och psykiska. Fr nr jag, en finne som bor i Sverige satt dr i Estland och funderade, insg jag hur hftigt det var. Att vara anonym, men nd inte helt frmmande,i ett annat land.

Men nd skall jag vid ett flertal stllen grva fram en bok eller ett plastkort dr det star Suomi Finland och ett nummer+ en bokstav. Och folk frgar alltid var man r ifrn. Det r ju inte s farligt, men varfr ska det alltid frgas och bevisas. Barn bekymrar sig inte om andra barns ursprung. Dom leker utan att frga. Barn vet inte vad grnser r. Barn r coola. Och s blir dom senn som oss. Mycket sorgligt.

 

Att jag inte vill vara med r inte s tragiskt. Det r inte ens negativt i sig. Fr mig r det helt naturligt. Jag vill inte spela dethr spelet. Men jag vet att jag delvis mste och det r nog drfr jag har valt att hlla p med konst. (det r min teori). D fr jag leka och gra sdant som stimulerar och knns viktigt. Dethr arbetet r kanske ett frsvar, en frklaring till varfr jag inte valde ngot vettigare. (men s himla roligt har inte jag heller..)